Nyhet

:: Alltid Himmelsblå - om vikten av att bevara klubbfärger

Med anledning av Gefle IF:s beslut att byta färg på matchtröjorna som används på hemmaplan, från den himmelsblå färgen som vi i hela våra liv har känt som vår till en vit färg som vi inte kan identifiera oss med, vill vi här framföra våra synpunkter. Den protestkampanj som vi har inlett går under namnet Alltid Himmelsblå.

Den himmelsblå färgen för oss är något så otroligt mycket mer än en färg. Klubbfärger är heliga. De byts inte bara ut. Vi har inlett en protestkampanj som kommer att fortgå och intensifieras tills dess att Gefle skrotat dessa planer. De inköpta vita tröjorna kan användas på bortaplan.

Vi vill starkt förneka vad som antyds i lokalpressen och vad idékläckaren Magnus Lindmark på marknadsavdelningen menar - att en majoritet av supportrarna är för ett färgbyte. Vi vill bestämt hävda att det finns ett betydligt större motstånd mot denna idé, exempelvis har många redan undertecknat den protestlista som ligger uppe.

Om Gefle skulle kalla till ett extra årsmöte i frågan dit medlemmarna kunde komma och lämna sin röst så hade vi snart haft ett svar. Dessvärre har man drivit det hela bakom ryggen på alla de som helt ideellt lägger ner massvis av tid och energi på att följa laget. De som målar flaggorna, skriver ramsorna, håller igång under matcherna och reser över hela Sveriges land för att stötta sitt lag. Det är alla oss det handlar om.

Vad betyder klubbfärger?
För vissa kanske lika lite som att man själv ena dagen har på sig en blå tröja och andra dagen en vit. För GIF:s marknadsavdelning är det sannolikt främst en ekonomisk fråga. Styrelsen har inte bara fattat ett enormt viktigt beslut över huvudena på sina medlemmar, det vill säga totalt förbisett de som betalar ut en del av deras lön (vi som lägger ut pengar på medlemsavgifter, säsongskort, lösbiljetter, köper souvenirer, mat och fika under matcherna och på andra sätt stödjer klubben ekonomiskt). En hel del tyder också på att man försöker föra oss supportrar bakom ljuset genom att påstå att färgbytet bara handlar om att gå tillbaka till klubbens rötter, GIF spelade nämligen länge i vita tröjor. Vi är inte så säkra på att det är hela sanningen. Inte ens att det är halva sanningen.

Varför skulle marknadsavdelningen - vars arbete i grunden handlar om att knyta sponsorer till sig och inleda samarbete med företag - helt plötsligt börja bry sig om klubbens historia, när man aldrig tidigare ägnat den en tanke? Hade den historiska aspekten betytt så mycket skulle man väl också vara för ett bevarande av den gamla sittplatsläktaren? Det är inte alls märkligt att GIF förnekar att tröjbytet till största delen är en rent ekonomisk fråga. Det låter på alla sätt så mycket bättre. Problemet är bara att man ljuger sina supportrar, eller sina "kunder" om ni så vill, rakt upp i ansiktet. Men vi går inte på det. Även om det må finnas en tanke med klubbrötterna inblandad kan huvudanledningen bara vara en - den ekonomiska.

Eller vad sägs om denna kommentar från Magnus Lindmark?
"Sedan, om man ska se det ur ett sponsorperspektiv, är det ju ingen hemlighet att reklamen framhävs tydligare på en vit tröja. Men det är bara en positiv bieffekt." (GD/AB, 090130).

Men vi är också av flera andra anledningar mot ett byte av färgen på hemmatröjorna...

1) Himmelsblått - mer än en färg för oss
När vi först förälskade oss i den här klubben var tröjorna ljusblå, vi är uppväxta med ett ljusblått Gefle IF, vi har massor av minnen knutna till ett ljusblått Gefle IF, för oss står den ljusblå färgen för glädje, värme, trygghet, nostalgi etc. - det är färgen som vårt fotbollslag bär. Lycka för oss är att se ett ljusblått lag vandra ut för avspark på Strömvallen och efter segern göra vågen tillsammans med en publik som har tröjor, flaggor och halsdukar i samma färg. Tillsammans är vi Gefle IF. Tillsammans är vi himmelsblå.

2) Himmelsblått - en del av vår identitet
Den ljusblå färgen har varit en viktig, för att inte säga oumbärlig, komponent när vi har skrivit ramsor och sånger, målat flaggor, arrangerat tifon, döpt våra supportergrupper, hemsidor och fanzines. Den står ju för en del av det som är vi. Vad har ni tänkt egentligen? Har ni tänkt överhuvudtaget? Har ni på allvar trott att vi tänker anpassa våra ramsor och flaggor efter ett beslut vi inte ens har haft möjlighet att påverka? I så fall har ni trott fel. Det är också ett bevis på allvarlig respektlöshet och nonchalans att totalt förbise allt det som vi under åratal har byggt upp kring den ljusblå färgen. Spelare i dagens fotbollsindustri kan byta klubb och färg på tröjan titt som tätt. Men för oss supportrar är klubben, färgen och identiteten hela tiden den samma. Den är helig och går inte att byta ut.

3) Föreningsdemokrati?
En annan sak som är mycket upprörande är att styrelsen inte tycks ha haft en tanke på att lufta den här frågan utanför styrelserummen. När Gefle IF blev alliansförening förra året kom beslutet efter ett extrainsatt årsmöte dit medlemmarna kunde komma och göra sin röst hörd. Så ska det också gå till i en demokratisk förening. Enligt oss är frågan om färgen på tröjorna än viktigare. Bara själva idén att byta bort något som många håller kärt väcker förstås reaktioner. Att sedan ta ett beslut utan att höra med den stora massan först är direkt skandalöst. Sverige skulle väl inte ändra färger i sin flagga utan en folkomröstning?

Vi är inte för att supportrar tar till odemokratiska metoder för att få sin vilja igenom, men inte heller att etablerade idrottsföreningar gör det. Vi är inte för så kallade "huligandåd", men inser samtidigt att de föds ur en känsla av frustration och maktlöshet. Ur en känsla av att bli fullkomligt överkörd i en fråga man brinner för. Om svensk fotboll vill komma till rätta med sådana problem måste föreningarna öppna dörrarna för sina supportrar, man måste minska klyftorna mellan supportrar och klubbstyrelse och försöka skapa en dialog. I synnerhet i hjärtefrågor supportermässigt, som till exempel färgen på matchtröjorna.

4) Den moderna fotbollen
För att återgå till den ekonomiska aspekten av färgbytet ser vi det som ett oroande första steg i en process att göra klubben mer till ett "varumärke" än en idrottsförening. Denna tendens kan i dag skådas inom svensk fotboll och dess effekter kan vi kanske mest tydligt se om vi blickar mot England. Av den klassiska engelska fotbollen har vi fått kvar en marknadsprodukt som riktar sig till rika fotbollsturister. Den vanlige åskådaren har inte längre råd att gå på matcherna och han känner för varje år som går allt mindre igen sig i sin gamla klubb. Klubben har en arena med ett företagsnamn där man inte får stå upp och kan bli nedtystad av vakter, klubben ägs av en stenrik amerikan som knappt vet vad fotboll är och trycker upp 700 olika varianter av matchtröjor till varje ny säsong för att sälja i Asien. Den traditionelle åskådaren känner sig helt enkelt inte längre välkommen. Stämningen? Den blir naturligtvis lidande.

Så Gefle ska alltså byta färg? Vad blir då nästa steg undrar vi. Ska vi kanske byta klubbmärke och namn också?

Vi ser som vår uppgift att stoppa en sådan utveckling innan det är för sent.

Vår protestkampanj: Alltid Himmelsblå
Tyvärr har vi på grund av det inträffade tvingats lägga många av våra övriga förberedelser inför säsongsstarten åt sidan. Vi inser vad som är viktigast - och det är att rädda en vital del av klubbens själ. Vår protestkampanj kallar vi för Alltid Himmelsblå och den kommer att pågå tills dess att beslutet om de vita tröjorna upphävs.

Vår förhoppning är givetvis att det bara ska krävas diskussion med Sky Blues och GIF. Men vid sidan om kör vi ändå på med denna kampanj för att uppmärksamma fler supportrar, både våra egna och andra lags, hur viktigt det faktiskt är att behålla klubbfärger. Fredliga aktioner kommer också att genomföras, som vi av naturliga skäl inte vill avslöja för mycket kring.

Ni är alla varmt välkomna att skicka in eget material till bloggen, det kan vara alltifrån texter till bilder och filmer. Ni får heller inte glömma att underteckna den protestlista som många redan har signerat. För övriga frågor hänvisas till: alltidhimmelsbla@live.se.

Vi vill understryka att vi inte kommer att ge oss tills vi har vunnit. Vi är inte beredda att anpassa oss själva och hela vår verksamhet efter något vi inte bara är starkt emot, och omöjligen har kunnat påverka, utan också något som vi inte kan känna igen oss i eller känna samhörighet med. Vi vill inte heller stå och sjunga våra klassiska sånger och vifta med våra himmelsblåa flaggor när laget är iklädda vita tröjor. Som sista utväg kommer vi att diskutera en bojkott av klackläktaren under samtliga hemmamatcher, vilket mer eller mindre kommer betyda att Gefle inte har något aktivt stöd under sina hemmamatcher. Detta är dock något som varken vi eller - är vi övertygade om - laget önskar.

Vi hoppas alltså att så snabbt som möjligt kunna lösa det här dialogvägen, så att vi sedan kan lägga det bakom oss och rikta in oss på att lyfta fram vårt himmelsblåa gäng till nya framgångar under säsongen 2009.

En gång himmelsblå - alltid himmelsblå!

Gefle Blue Boys
2009-01-30